Det var en nöjd grupp på 14 deltagare som i tisdags kväll kom hem från den 8-dagars pilgrims- och studieresa jag lett till Palestina och Israel. Gruppen hade verkligen fått vara med om många omskakande upplevelser och
många mycket starka möten med människor, upplevelser och möten som det nog tar tid att smälta och reflektera över.
Till det omskakande hörde besöket i Shu'fat flyktingläger i norra Jerusalem, den tidiga morgonen
vid Checkpoint 300 i Betlehem där 1000-tals människor varje morgon köar i timmar för att komma till sina jobba i Jerusalem. De första hade kommit vid 2 tiden på natten för att vara på sitt jobb kl 7. De tvingas varje
morgon stångas i kretaursbåsliknande fållor och bli förnedrade av israeliska vakter och soldater. Och då är de ändå de lyckligt lottade 15-20 procenten som fått tillstånd att passera in till Jerusalem.
Till det omskakande hörde också besöket i Hebrons gamla stad, där de c:a 500 mycket våldsbenägna och extrema israeliska bosättarna ständigt hotar och förnedrar palestinierna, hela tiden med de israeliska
soldaternas beskydd.
Till de starka mötena med människor hörde mötena med Rifat Kassis, en av författana till de kristna palestiniernas Kairosdokument (läs dokumentet
på svenska via: http://www.kairospalestine.ps/?q=content/document , klicka på "svenska" längst ner) liksom mötet med den store Zoughbi Zoughbi
(bilden ovan), ledare för Wi'am, ett palestinskt konfiktlösningscentra i Betlehem. Med stor värme och humor berättade han om Wi'ams framgångsrika medlingsarbete i olika former av mellanmänskliga konflikter bland
palestinierna.
Inte mindre imponerande var mötet med Amal Nassar på Tent of Nations utanför Betlehem. Med en oerhörd utstrålning av kärlek och en obändig vägran att låta sig bli offer
berättade hon om Tent of Nations vision av att vara brobyggare under mottot "Vi vägrar att vara fiender".
Tidigare samma dag hade vi fått lyssna till en annan stark kvinna, som vägrar att ge upp sitt hopp: Claire Anastas
som med sin familj och sin svågers familj bor med muren på tre sidor om sitt hus.
Alla dessa fyra människor utstrålade ett hopp som de hämtar från sin kristna tro och en obändig kamplust att med icke-våldsmetoder
och med stor och varm kärlek till sina medmänniskor finna sätt att leva med värdighet trots ockupationens hopplöshet.
I ljuset av dessa människor kunde inte kontrasten bli större än mötet med Bob
Lang, den israeliska bosättningen Efrats talesman. Den verklighetsuppfattning han gav uttryck för kontrasterade kraftigt mot vad vi med egna ögon sett denna kontrasternas dag vid checkpointen och hemma hos familjen Anastas vid muren
och vad vi senare samma dag skulle se och möta hos Tent of Nation.
Den dagen avslutades med fantastisk palestinsk gästvänlighet från palestinier i den helt muslimska byn Nahalin.
Om vi fick uppleva kontraster i möten med
människor och olika livsvillkor så fick vi det även när det gäller temperatursvängningar. De fyra första dagarna hade vi stark värme från öknen med en topp på 40 grader den dag då vi vandrade
från S:t George's kloster i Wadi Qelt till Jeriko. Den kvällen hade vi 26 grader för att nästa morgon vakna till regndroppande 8 plusgraders kyla. Det vädret gav inte vårt besök i Hebron med sina starka motsättningar mindre
kyla.
Palestinierna ropar till oss européer: Kom och se! Kom och se hur vår verklighet ser ut. Det var det vi gjorde. Vi kom och såg, vi kom och lyssnade för att återvända hem och berätta om vad vi sett och hört.
Palestinierna behöver oss som språkrör för att världen inte skall vara ovetande om vad som pågår.