Så var det då äntligen söndag morgon, eller snarare natt, Vasaloppssöndagen. 03.15 ringde väckarklockan. Pigg studsade jag upp och kokade gröt och ägg. När jag kört från Kläppen till Transtrand för att vara i god tid kom jag på att jag glömt min väska med
ombyteskläder. Bara att vända om. Kom ändå till startfållan strax före fem och fick så småningom plats längst fram i led 9. -11 grader vid start och en strålande vintermorgon. Efter att ha tampats med ett antal tusen andra i första backarna kom vi igång med
skidåkning, för det var ju det det hela gick ut på. Hade bra fäste, men inget glid. Mitt på dagen i Evertsberg hade termometern krupit upp över 0. Inga spår i utförsbackarna, bara 3 rodelbanor. Inga spår i uppförsbackarna, bara 2 dm sockeraktig snömos som
gjorde att man skönk ner med både stavar och skidor. Men vädret det var underbart. Åkningen gick trots allt över förväntan, med tanke på tidigare hälseneinflammationer. Kom i må på 9 tim och 25 minuter, vilket är personligt rekord för de 4 lopp jag tagit mig
i mål. Sist, 2006, bröt jag ju i Evertsberg, och det har jag inte kommit över förrän nu när jag äntligen på nytt gått i mål.
En härlig skidtur med mersmak är till ända. Efter 21½ timme i vaket tillstånd och ett härligt bastubad var det skönt att lägga sig.